den modigaste hjälten i hela universum

Ibland kommer jag att tänka på Lajka. Hon bara poppar upp i huvudet och sen sitter jag där och storlipar. Jag gör allt jag kan för att få ur tankarna ur huvudet, jag vill inte veta hur hon kände sig där uppe. Men tankarna kommer tillbaka, för jag tycker det är så otroligt jävla fruktansvärt. En ovetande liten hund totalt ensam uppe i den oändliga jävla rymden? Hur kan man göra nåt så sjukt undrar jag. Det tyder ju bara på ren feghet. 
 Jag förstår egentligen inte varför jag skriver om det här nu för jag mår så jävla dåligt av att tänka på henne.

Nej jag kan inte tänka på det här mer nu, jag går ju sönder.

Kommentarer
Postat av: o

men gulle, åh du är så himla fin!!

2009-12-09 @ 19:49:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0