keepyoureartotheground

Kings of leon är ett av mina favoritband. Eller VAR kanske man skulle säga. Jag har lyssnat igenom senaste albumet Only by the night några gånger och jag måste säga att jag är osäker. Visst, några låtar är bra, helt okej liksom, men det fäster inte. Att man sedan hör Sex on fire spelas fem gånger på radio varje dag gör mig ännu mer opepp. Jag har svårt för när band man lyssnat på länge helt plötsligt blir jättekommersiella. Jag har flera gånger sett folk på facebook med statusen "åh jag lyssnat på kings of leon. sex on fire och use somebody är bäst!" Jag är ledsen,men jag är blir bara arg! Det må vara barnsligt, men det är inte det att jag inte tycker att det är synd att Kings of leon blivit så kända. Jag tycker det är jävligt synd att de blir så uppmärksammade för två album som är så sjukt mycket sämre än de två första. Jag tycker det är synd att så fort ett band ändrar sitt sound lite, lite mer åt det kommersiella hållet, så blir de sjukt stora och spelas på MTV dygnet runt. Jag tycker inte om MTV och förknippar kanalen med till exempel Beyonce och Tokio Hotel. 
 Jag vill ju bara att alla ska få höra det riktiga Kings of Leon! Det första albumet Youth & Young Manhood är så sjukt bra och fy fasen vad snygga dom var på den tiden. Jag älskar tempot i låtarna och att sångarens rispiga och hesa röst ballar ur ibland det är lite utflippat och sådär som rock ska vara. Uppföljaren Aha Shake Heartbreak är inte helt fel heller. Because of the times hade visserligen några bra låtar, Fans gillar jag, men på det stora hela har det albumet inte heller haft någon inverkar på mig.


DÅ. (Håret, jeansen, ALLT)


NU. (Fula kläder, fult HÅR+ hårgelén, fult foto)


Jag kanske ska erkänna att jag inte är ett big fan av förändringar? Nu ska jag fortsätta lyssna på Youth & young manhood och kanske tittar jag på dvdn med deras konsert från Rock in Rio, 2004. Mest för att ännu mer få tycka att det var bättre förr.

SING ME A RAINBOW, STEAL ME A DREAM

egentligen, hur kommer jag se ut utan drudlarna? det är ju dreadsen som gör mig liksom. vad fan är jag utan dom?
jag gav mig just på dom två stora bjässarna bak på huvudet, dom två, som förr om åren satt ihop som en enda stor BULLE. herrejävlar, dom är stenhårda och jag vill helst inte ta tag i dom, det känns lite för jobbigt, som en för stor utmaning. jag kommer nog ångra mig om en stund, men nu gör jag det. jag bara gör det.
 det går ganska bra, förresten. har fått ut några styckna men om ni tror att det syns någon skillnad kan ni slänga er i väggen. för det syns inte ett piss.

den stora frågan återstår ju. vad i hela friden ska jag göra med mitt hår sedan? jag har ju aldrig kunnat ha någon frisyr, håret har alltid bara hängt där, rakt upp och ner liksom. jag antar att jag får klippa det lite kortare, och bli en slav åt plattången. kanske skulle jag färga håret i någon frän färg, grön eller så? ah. det blir nog bra.

jag får en extrem klump i magen och ont i hjärtat när jag lyssnar på antony & the johnsons. jag är så imponerad, hur kan man skriva låtar som berör på det sättet? jag längtar och längtar, för om en dryg månad sitter jag där och ser honom live. det går knappt att förstå, jag tror inte jag förstår själv än vilken jävla grej det kommer bli. (synd bara att det inte blev något för lillan, PUSS)

allt känns inte jättebra förresten. jag börjar fundera på vad fan jag ska göra med mitt liv och jag vet seriöst inte. har jag ens några drömmar?
 jag avskyr sådana här deppiga vinterkvällar, men dom är sjukt nödvändiga. jag borde fan sluta tänka, göra mig av med alla onödiga tankar som bara kommer. jag klarar inte av när saker händer som inte borde hända, och saker som borde hända inte händer. idag är jag opepp på människor som inte bryr sig om någonting, som helt plötsligt inte bryr sig överhuvudtaget och låter det gå ut över andra. helvete heller att någon annan ska förstöra för mig.

och jag vet seriöst inte om jag ska vara glad eller ledsen.     ?

igår såg jag en sån där sak som man önskar man aldrig sett. filmen "mumintrollens farliga midsommar" hade premiär igår och jag var bara tvungen att titta på trailern, eftersom mumin är mitt liv. OCH FAN, sedan ångrade jag mig. så sjukt fult animerat, figurerna ser ju för fan inte ut som sig själva utan som några jävla puckon. ibland blir jag så irriterad på saker. att göra långfilm av kenny starfighter är ju bara hur bra som helst, men mumin? nej, särskilt inte animerad mumin, av amatörer. men, jag måste gå vidare med livet. hur svårt det än må vara. kan inte hänga upp mig på en sådan sak för länge. men fan, tove jansson vänder sig med största säkerhet i sin grav.

ska klaga lite mer också. jag har jobbat i butiken idag, och eftersom det är alla hjärtans dag (jippiiii eller vadå), så har vi sålt hundratals semlor och bakelser med hjärtan på. när det sedan är 10 minuter till stängning, och butiken full av folk , blir alla arga på oss för att semlorna är slut. vad är det med människor? lär era barn att allt blir inte alltid som man tänkt sig, att fastän man sagt att "nu ska vi köpa semlor" SÅ KAN SAKER OCH TING ÄNDRAS. jag förstår bara inte hur människor har mage att visa sin besvikelse och ilska på det sättet? jag hade skämt skiten ur mig om någon jag kände ballade ur och blev arg i affären. surpuppor.

katarina kantarell är förresten en riktig babe!