keepyoureartotheground

jag har blivit lite osäker på det här med att dricka alkohol. jag har på sista tiden blivit lite rädd för att göra det. dels för att jag mått riktigt fysiskt dåligt dagen efter, i princip varje gång jag druckit det senaste året. dels för att jag inte vill bli som.. honom. jag vet ju att jag nästan redan är det. jag vet att jag vågar mer när jag druckit, jag vågar synas lite och jag känner ibland att jag är rolig osv, och att jag är mer tillräcklig. och det är precis sådan han är, och alltid har varit. det gör mig så ledsen, främst på honom, men även på mig själv för att jag låtit mig själv bli så här. det är så svårt.
 samtidigt som jag verkligen vill dricka alkohol, typ för att det är gött, så vill jag inget annat än att avstå, just för att jag vet hur det kan påverka människor. jag vet att han aldrig kommer bli frisk. och jag vet att han aldrig kommer kunna vara sig själv bland folk, inte utan alkohol i kroppen. jag kan se den han verkligen är, det är ganska sällan, men jag kan göra det. det är oftast när alkohol är inblandat, men ibland vågar han vara sig själv även i nyktert tillstånd. det gör mig så otroligt ledsen, för jag vet hur underbar han är egentligen.

så. alkohol. ingen bra grej. men ändå dricker man. det enda mina vänner gör är att festa, så vad fan ska jag göra?