till vildingarnas land.

Jag och linnea gick och såg where the wild things are i måndags. Herregud, säger jag bara. Jag hade ju förväntat mig hur mycket som helst, men jag tyckte faktiskt att den levererade hur mycket som helst också. Den var liksom över förväntan ÄNDÅ. Helt fantastiskt. Och fruktansvärt sorglig, och vacker. Musiken gjorde så himla mycket, sjukt fint att worried shoes återkom flera gången under filmen. Och att vildingarna var så sjukt lika dom riktiga i boken gjorde så himla mycket. Allt var så likt och jag tyckte verkligen de fångat allt från boken (förutom skogen i Maxs rum). FANTASTISKT. Grät asmycket, under hela filmen, snyftade lite på bussen hem, och när jag kom hem lipade jag skitmycket när jag berättade för mamma om den. Haha. Åh, kan inte sluta tänka på deras ylanden och att de var så ledsna :( :( :( :( puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0