remains of the day

jaha. det känns som att jag insett nu att det här är det bästa ändå. jag ser nu att allt faktiskt inte var perfekt, eller liksom så bra som jag trodde. det finns ju saker som jag tyckt varit jobbiga med honom, som kanske inte hade fungerat i längden. men ändå. det är så sjukt. att få höra att han inte känner riktigt lika starkt för mig som jag gör för honom är så konstigt. det hade varit så mycket lättare om han bara sagt att NEJ, jag känner inte för dig längre och jag älskar dig inte och jag vill inte alls vara med dig. fan.
jag vet att det är såhär, men jag känner att jag aldrig kommer träffa någon som honom. och nä, varför skulle jag behöva göra det. det finns ju så många andra bra. jag vill ju bara ha kvar honom i mitt liv för jag tycker så otroligt mycket om honom, men vet inte om det kommer gå.
jaja. life goes on antar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0