saknar
Ibland känns det som om jag bara lurar mig själv. Det känns som att jag inte alls kommit över honom och jag vet att snart kommer blixten slå ner. Jag vet att han kommer träffa någon snart för han kan inte vara ensam och det kommer ta så jävla hårt på mig. Ibland saknar jag honom så otroligt mycket. Jag saknar oss. Hur kul vi kunde ha det tillsammans. En del av mig fattas fortfarande. Jag vill kunna träffa honom och prata med honom men det är inte samma sak längre. Han känns inte som samma person.
Jag vet att jag borde höra av mig, han har tyckt att jag varit dålig på det och jag vet att han behöver prata. Men jag har ingen lust. Har ingen lust att göra vad som skulle vara bra för honom. Jag har kommit till ett stadie där jag mest är förbannad. På hur han behandlade mig när han gjorde slut. Hur han behandlat mig sedan han gjorde slut. Han verkar tro att du kan ha kakan och äta den samtidigt. Men det funkar inte så.
Jag blir så jävla trött på folk som bara gräver ner huvudet i sanden och inte tar tag i sina problem. Det är jättebra att se positivt på saker och ting, men ibland måste man faktiskt face facts. Jag har från vänner fått höra att han mått piss i höst, pratat mycket om sina andra problem med en kompis till oss båda, och hur han verkligen öppnat sig. Det gör han inte hur som helst. Han har mått dåligt. Och även om jag innerst inne vill att han ska må bra, så kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt. Det bevisar att det inte var lätt för honom att lämna mig och att han haft svårt att komma över det.
Jag saknar honom så.
Kommentarer
Trackback
