ojdå
Haha, jag är så jäkla störd ibland va. Blev jättejättefull i lördags och hade en händelserik kväll. Tacos, öl och tequila, dans på rio rio, sjungandes A day in the life av Beatles med en britt, vinglade till svartklubb tidigt på morgonen, hånglade lite (borde jag kanske inte gjort men fan) åkte vagnen hem och pratade med en kille med annat ursprung om hans liv och hans problem (han var typ tvingad att vara gift och ha barn och han mådde skit och nu hade tjejen stuckit med barnen) och han sa att vi hade det så mycket enklare, klättrade upp från spårvgansplattformen (jag tar aldrig den vägen annars, men att klättra där i leran var tydligen en bra idé).
Ja, jag hade en kul kväll helt enkelt. Men idag har jag lite ont i revbenen, vet inte vad jag gjort.. Ah. Lite måndagsångest faktiskt, men samtidigt känns det så himla skönt att jag inte bara har Mattias i huvudet längre.
I lördags råkade jag donera 1000 kronor till Dinas Ark, fast jag bara skulle donera 100. Det känns ju sådär. Jag hoppas verkligen att de kan föra de 900 tillbaka till mig.. Ahh blir så trött på mig själv ibland.
Igår sov jag hela dagen förresten. Alltså till kl 20 på kvällen sen gick jag och la mig igen 21.15.
Trött. Ska nog sova snart igen. Hade helst inte sovit ensam dock.
HANNA
Okej, såg just filmen Hanna. Så jäkla bra. Alla borde se den. Sjukt cool. Se den.
Och.. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Eller göra. Hela måndagen gick åt till att gråta, det kändes förjävligt men nu kanske det är bättre igen, vet inte.
Om han bara kunde sluta vara så himla korkad och naiv. För sin egen skull, men mest för min.
GOSSIP
Detta betyder att jag ska sluta skriva om honom och om oss nu. Tjötar så jävla mycket. Och ältar och ältar, ska försöka att inte tänka så mycket nu.
Somebody that I used to know - Gotye
Ja, oj oj oj. Kom precis hem efter att ha hängt med honom i tre timmar. Jag sa ifrån att nej, du kan inte stanna tills imorgon. Fast det var det enda jag ville. Men jag har en askul kväll framför mig och skulle han varit med hade allting blivit så annorlunda och jobbigt.
Det kändes bra. Men konstigt. Jag upptäcker mer och mer att jag kanske inte borde vilja vara med honom. Det var så skönt att kunna sitta och snacka om allting, prata om fina minnen utan att börja lipa. Han är helt enkelt inte så seriös och vill inte detta tillräckligt mycket för att vi skulle kunna vara tillsammans.
Så, nu är vi vänner. Liksom, vänner. Han kommer till Göteborg nästa helg kanske, och då kanske vi kommer kunna hänga tillsammans med våra vänner. Det känns nästan så.
Jag tycker det känns så skönt att höra att faktiskt tycker att det här är skitjobbigt, att han mådde piss efter att jag dykt upp i Jönköping och att det inte är enkelt som jag trodde att han tyckte. Jag vet att han har känslor och att han älskar mig och är kär, men han prioriterar helt enkelt fel.
Det känns bra.
natt.
NEJ NEJ NEJ HELVETE. Vi har just bokat en biljett och han kommer hit imorgon kl 13.30. VARFÖR I HELVETE GJORDE VI DET???? Vad ska jag göra? Jag orkar inte. Fast jag vill så himla gärna vet jag inte vad jag ska göra nu. Har pratat i telefon i 2 ½ timmar och vad fan kom vi fram till. Jo just det, att han ska komma hit imöra. PANIK.
Okej, tar det som det kommer. Har inte bokat någon hembiljett (positivt eller bara jävligt negativt?) så han kan ju åka hem direkt. Eller stanna till på söndag. FAN, Ok. Godnatt ska försöka sova och varva ner.
Lana Del Rey - Video Games
JAG ORKAR INTE ATT DU GÖR SÅHÄR. Jag pallar inte att du säger att "jag kommer till Gbg när du vill att jag ska", "lyssna på den här låten så lyssnar jag på den samtidigt så ringer du mig sen" och "jag saknar oss" och "jag tänker på dig dygnet runt" VAD FAN VILL DU??????????? Jag vill fan inte ringa upp dig nu efter låten och jag pallar inte mer. Jag VILL VARA MED DIG fast egentligen inte varför gör du det så jävla svårt???
I feel fine
Jag har blivit sån helggalning. Jag såg fram emot helgen förut också, på ett helt annat sätt eftersom då fick jag träffa den jag älskade. Men nu är det annorlunda - jag är så nöjd att jag kan göra vad jag vill, har ingen jag måste anpassa mig efter osv. Helg nu tack.
Var i Jönköping i lördags, bästa kvällen. Det känns som jag har vunnit någonting. Han blev så jävla ställd och förvånad över att träffa mig på Bongo och jag var så nöjd. Vill ju självklart inte göra honom ledsen, men det kunde han gott ha. Och känslan av att jag inte ville kasta mig över honom var så jävla skön. Och att han inte kunde sluta titta på mig och säga "vad fiiiiin du är, verkligen asfiiin åhh" typ. Ja, nu ser du vad du går miste om.
Har insett att jag inte behöver göra slut med mina vänner (som jag lärt känna genom honom såklart) i Jönköping bara för att jag och han gjort slut. Jag har dom kvar och allting känns så mycket bättre nu.
Ja fan. Jag börjar vänja mig nu. Det är fortfarande jobbigt att inte ha den där personen man alltid har där, som vet allt och som man pratar med om allt. Men. Jag klarar mig.
Mmmm älskar Göteborg också. Bästa staden. puss.
sorg.
Hela tiden försöker jag tänka positivt och i natt fick jag frågan "hur klarar du dig, hur kan du ens stå upp , hur kan du vara HÄR ikväll?" och jag undrar detsamma. Jag vill egentligen vara svag och ringa men jag vet att det är skitdumt men så fort jag blir ensam faller allt samman och går sönder. Fem minuter senare känns det bättre för då har jag kommit på allt negativt med oss och att det som hänt är bäst så. MEN det är så jävla svårt. Jag tror fortfarande att du ljuger för dig själv och för oss och att vi SKA vara tillsammans. Men så vet jag att vi skulle inte vara tillsammans för alltid och att det någon gång skulle tagit slut.
Jag önskar bara att hela den här historian var över. Jag har förlorat den närmaste personen i mitt liv och det är en jävla grej att bearbeta och sorgen är så stor och djup och jag hatar att han lever utan mig fast det känns som han är död.
Hur kan någon vara den enda man har och sedan plötsligt bara vara borta fast samtidigt ändå finnas?
lucky number nine
/div>
