keepyoureartotheground

trodde att det skulle kännas skönt att bli full och bara tänka på annat. jag har haft en jättebra kväll med många fina, men tankarna bara rinner över och så fort jag blir ensam så skakar jag och gråter tills det inte finns några tårar kvar.

jag vet att det inte är lätt att göra slut - men jag kan helt enkelt inte acceptera att det kanske (ja, observera kanske, då snubben i fråga behöver en jävla massa tid att tänka) är slut. inte när det egentligen inte finns någon anledning och jag inte ens fått en förklaring.  det känns så fel. så jävla fel. utan några som helst tecken eller förvarningar. det kan inte gå så snabbt?

jag älskar den här människan så oerhört mycket och jag ger hela mitt liv för att få det att bli bra och ärligt talat vet jag inte om jag kommer klara det här. hur kan det vara så orättvist?

jag tror aldrig jag kommer kunna älska någon på detta sättet. jag kommer aldrig kunna lita på någon så här mycket utan att vara rädd att det ska vara över imorgon (trots att förhållandet är hur bra som helst).

det går inte ihop. hans tankar och känslor och det han säger. det håller fan inte, sluta ljug för dig själv och för mig, vi är fan värda det här.