L.O.V.E, it’s a mystery, where you’ll find me, where you’ll find all is love, is love, is love, is love



Jag har lyssnat lite på soundtracket nu i någon dag, hur fint som helst. (http://open.spotify.com/album/1GJHGVV5KGS2cV0oBc58VQ, daniel johnstons worried shoes, jag säger bara åå herregud åh)
Så då gick jag in på youtube för att titta på lite klipp från filmen. Och ser det här. Efter två sekunder satt jag och storlipade. Jag vet fan inte hur jag ska klara av att se filmen på bio, jag gråter och gråter så fort jag ser någonting från filmen och det gjorde jag första gången jag såg trailern också. Det går liksom inte, det är alldeles för vackert.  Jag har såna känslor till den här boken och att Karen O gör soundtracket gör det ju inte lättare.

Hur kan en film göra sånt intryck på en innan man ens sett den? Jag VET att jag kommer älska den, jag kommer bli helt till mig. Å gu vad jag längtar! Jag får typ ladda upp med massa näsdukar och inte ha nåt smink på mig så går det nog bra.. ååååh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0